yoos

Fan vad jag stör mig på "folk". Ja riktigt mkt ärligt talat. Snackade med min vänn i telefonen häromdag till en början var jag riktigt glad och positiv, men ju längre samtalet "förflöt"(för det gjorde det knappt heller) desto surare och surare blev jag, fan!.Riktigt irriterad vad jag när vi la på. Skärp sig, vad fan håller folk på med, krånglar. Gör som dom tycker förväntas kunna bete sig hur som helst, för att sen skärpa till sig?! När det passar dom eller?! Va va va... Irritationen kliar innut i mig, ja faktiskt.! Fan kan tillslut inte behärska mig, kan inte folk bara ja nu kommer detdär orginella uttrycket "grow up"?!.. För fan.. Men sanningen är nog att visst mognar man och utvecklas men nu är man nog så pass stor so "grow up" passar inte längre för dom som inte har gjort det kommer förmodligen inte att göra det heller, Sorgligt!

Hmm fan funderar mkt, ja det luktar nästan lite brännt ja, jag vet!. Nej men alvarligt, hur sånna jävla stora svek och taskigheter så lätt bleknar. Det är svårt att veta vad som är rätt. När folk har varit riktigt taskiga och man vet själv att det inte vore rätt att förlåta, att det inte finns på kartan för förlåtelse, men när man ändå saknar det man hade tillsammans. När hjärtat lite ropar efter det som va.. Hmm.. När man vill ha sitt "lyckliga slut". Mjoo men en närmare förklaring och en ursäckt skulle iallfall sitta på sin plats. Sen att ingenting aldrig blir som förut är ju ganska klart. Jao jao.. Den som lever får se.

Vill bara ge en puss till Lilla goa Ida, som ringer och vill ha med en. Sånt värmer "kom igen vore kul om du blev med"  finns för få av den sortens brudar.. Bara att konstatera!

Höhö värsta irritations inlägget.. tjoflöjt!